Nekrolog

Margit Jansson, Östhammar, har avlidit 94 år gammal. Närmast anhöriga är sonen Bo med maka Monika, dottern Britt med make Börje och barnbarnen Helena och Carin.

Margit Jansson - semmelbagerska, barnvysserska, vedtraverska, elderska, väverska, knypplerska, hårdbädderska, pianospelerska, korvstopperska, kortspelerska, kyrkosångerska, potatisodlerska, ogräsrenserska, korsordslöserska, pannkaksstekerska, blåbärsplockerska ... och mycket, mycket mer som jag, hennes barnbarn, inte känner till och förmodligen aldrig kommer att få veta.

Margit Jansson, född 1915 och uppväxt i Ed, Östhammar, levde merparten av sitt liv som hemmafru och hustru till cementfabrikör Gustav Jansson på sin föräldragård, innan Gustav gick bort 1976. Hon födde två barn, Bo 1940 och Brita (Britt) 1945, samt tog några år om hand sommarbarn. Margit hade under alla sina aktiva år hund.

Under förkrigstiden arbetade Margit på konditori Favorit på Vallingatan i Stockholm, vilket senare gjorde henne omtalad i vän- och familjekretsen för sin bakkonst, sina luftiga glömmingetårtor, wienerbröd och jitterbuggar. Mina favoriter som barn var de enklare Norakringlorna och potatismjölskakorna med gaffelmönster.
Margit var en uppskattad kör- och solosångerska i kyrkan. Hon hade också gröna fingrar.

Margit reste inte en gång med flyg, och tog inte körkort, men hon var häpnadsväckande allmänbildad och in i det sista orienterad i aktuella samhällsfrågor och politik.

Margit var som person stark och glad, finurlig och praktisk - och ständigt i arbete. Kanske generationstypiskt ville hon inte på något sätt framhäva sig själv, eller vara till besvär.
Margit var också mycket social på ett särdeles mjukt sätt. Det var roligt att prata med Margit, men också att bara lyssna på henne i konversation.

Margit har skänkt mig och min syster alla vår barndoms somrar och lov på landet, en för oss oförglömlig tid och fristad som idag lyser nästan magisk.
När hon flyttade till servicehus efter den första stroken 2005, övertog vi en stor mängd vävt och vackert broderat linne från föräldrahemmet i Ed.
Margit har också lämnat efter sig sina ord och uttryck, som vi använder utan att tänka på det; ord som skottspolar och tjottablängare, och egenpåhittade politiskt inkorrekta smeknamn på hundar.

När så Margit gick bort, efter en andra stroke som förlamat henne i halva kroppen, sjöng vi Bonnjazz för henne så att det genljöd i servicehuset, som hon sjungit för oss förut:

Hoppa flickor så ni riktigt visar underkjolen,
dra i bälgen Johan så du trillar under stolen.
Tjo, ska du ha dej en stor pilleknark,
den gör i piglocket stort undervark.
Haddelå, haddelå, hadderitirala,
dansen går så dammet står tess tuppen börjar gala.
Tack ska du ha för du spela’ så bra,
så hissar vi Johan! Hurra! Hurra! Hurra!

Det var en glad stund.