Östlund - barnboksförfattare
2009-08-17
Tillbaka till jobbet!
(det mer riktiga med arbetsgivare, kollegor och nyckelkort).
Så här skrev jag för en vecka sedan, kvällen innan dagen d:
Men för hur länge? Inte för länge, och verkligen inte för alltid. Utan en begränsad tid (kanske blir jag tvungen att säga upp mig igen, men har lovat mig själv att i så fall vara kvar uppsägningsmånaden ut). Jag måste se denna begränsade tid som en mycket liten och betydelselös del av det stora hela (som man ibland måste tänka för att stå ut).
Samtidigt som den begränsade tiden gör tillvaron outhärdlig. Som den rinner genom timglaset, lika patetiskt och sentimentalt som förtexten till en såpa. Glaset går inte att vända i verkligheten. Sanden rinner ut i sanden.
Man vill hålla fast vid vissa ögonblick, händelser, bilder, känslor. Man vill få dem att räcka en livstid. Man är just så sentimental, så känslokladdig och feg, ja, en riktig crybaby. Man behöver de speciella ögonblicken som snuttefilt. Jag måste minnas hur mina barns små ansikten såg ut på BB. Men kommer fasansfullt nog inte riktigt ihåg.
Däremot minns jag allt möjligt strunt från min före detta och återigen blivande arbetsplats och det är idiotiska småsaker som felsägningar under fikaraster, missförstånd, tillkortakommanden, administration och alienation, planering, missade mötestider och oläsliga anteckningar, herregud, vad står det här nu då, en etta eller en sjua eller en nia? - ja, just det - det kallas ett jobb som normala människor har, eller vill ha. Så klaga inte nu. Det ska förstås bli kul.
Åtminstone på min fritid måste jag känna mig fri.
Därför skulle jag inte kunna ha en normal blogg (användarvänligare, fler besökare, effektivitet osv)
Men kravet på att - som en normal bloggare - ständigt uppdatera känns för mig tvångsbetonat och mycket olustigt. Som ytterligare ett jobb. Förövrigt ogillar jag att ingå i ett system. Och kanske står jag inte ut med likriktning och regler i största allmänhet.
Nej, jag gillar det osmidiga sättet, det osorterade, där ingenting serveras med beskrivning och streckkod - jag gillar att gå på skitiga loppmarknader och göra fynd. Kanske borde jag flytta långt ut i skogen, driva självhushåll och gå på loppis.
Den snabbserverade informationen på nätet gör mig uppjagad och deppig på samma gång, orden blir värdelösa, biljoner menlösa kommentarer som ”I love you. Keep up the good work. Check out my new stuff” eller ”Din korkade självälskande hagga, du kan ju inte föra ett logiskt resonemang! Du är så vidrig att man får lust att spy”.
Vi blir på något sätt alla lika intetsägande och utbytbara i det flödet.
Vem lurar jag, min gästbok kommer aldrig att bli färdig. Jag har inte lust att ha någon.
De eventuella läsare som verkligen vill ställa en speciell fråga eller tycker någonting kan skriva ett gammaldags brev till, eller mejla mitt förlag, så skickar de det vidare till mig.
---
Ja - det var förra veckan det ...
Idag känner jag mig förvånande nog lycklig över att vara tillbaka på jobbet (smekmånad?).
Tack, snälla arbetsgivare!
Det är en ynnest att få komma tillbaka!
Inget fängelse utan en känsla av frihet att städa ur skåpen. Och kanske samvetet.
Angående Lars von Trier - inte för att ursäkta mina tidigare ord - men - man kan ju inte påstå sig veta någonting om en människa som man inte känner och spekulera i kvinnohat, självhat eller hur mycket Lars njuter av sex och med vem.
Går det överhuvudtaget att känna en människa?
Ibland känner jag inte ens mig själv, särskilt inte när jag läser mina böcker.
Kanske Lars känner likadant om sina filmer, och kan därför inte svara på vissa frågor om dem. Googlade filmen och fick upp fakta om den. Antichrist går under genren skräck, och allting står fullkomligt klart.
Apropå: är det ens möjligt att ge manligt självsäkra Christian Braad Thomsen, dansk regissör och författare, svar på tal (den senaste artikeln i ämnet)?
Och manuset som jag jobbade så intensivt med i stort sett alla timmar på dygnet det sista halvåret (eller året?) har fler brister än förtjänster enligt förlagets svar, och det kan mycket väl stämma. Men jag har fått en ny otroligt bra idé.
/Helena
Arkiv: