Östlund - barnboksförfattare
Om estetisk verksamhet
Det största missförståndet som uppkommit runt det konstnärliga skapandet - som gör att människor våndas inför det och fjärmas från det - är föreställningen om att man borde vara speciellt skicklig eller konstnärligt begåvad, för att legitimt ägna tid och engagemang åt estetisk verksamhet (och själv tycker man inte att man är det). Om man någon gång får en chans att skapa gör man det slarvigt och liksom i förbigående för att slippa skämmas över resultatet, samtidigt som man skämtar bort det eller ursäktar sig. Förmodligen för att det finns så mycket jantelag runt detta omätbara ludd, en föreställning om att det konstnärliga skapandet i grund och botten handlar om att göra sig märkvärdig. Man är rädd för frågan: trodde du att det du har skapat är så mycket finare än vad jag skulle kunna göra (men inte gör)?
Och varför - om du inte suktar efter uppmärksamhet och bekräftelse från mig - skulle du annars lägga ner tid på någonting som i de flesta fall genererar så lite pengar eller social status?
Varför?
För att den skapande processen färgar av sig på allt annat du gör i livet som går bättre att tjäna pengar på - eftersom den gör dig lyckligare, modigare, friare och en massa annat, och, mest fantastiskt av allt:
den (som ingenting annat) håller dig kvar i ett evigt nu!
Detta måste vara den viktigaste, svåraste och tyngst vägande lärdomen i skolan och livet!
Jag har lust att samla ihop mina mest givande estetuppgifter i något sorts läromedel (vilket platt ord). Till exempel den som får illustrera denna text med arbetsnamn:
The Mad Hatter - skapa din egen gudomliga hatt
Uppgiften utfördes på ett tretimmarpass med begränsat material - samma glättade returtidning per elev, och som hjälpmedel sax, lim, tejp - samt ett inledande bildspel med huvudbonader genom årtusenden, från Nefertite till Jamiroquai via mitror, fezer, Fedorahattar, plommonstop, pillerburkar, ravemössor, stickade peruker, indianfjädrar - och en existentiell fråga:
... för huvudbonaden människan närmare Gud ...
eller gör den oss själva mer gudomliga?
Klassen som gjorde uppgiften bestod av killar med undantag från en tjej - hon gjorde en fantastisk skapelse till hatt, men ville dock inte vara med på bild.
I min ursprungliga planering hade jag inte tänkt göra uppgiften själv (med risk för att störa eleverna), men jag fick förstås revidera den.
Foto elever: Humpe, IT-klass John Bauergymnasiet Västerås
Foto peruk: Sandro Gavino Bastias
Arkiv: